Ledarskap - mina tankar

Litteraturstudie

Ledarskap i klassrummet

Handbok för arbetsro och effektivt lärande

Steinberg J., Stockholm, Gothia Fortbildning

Inledning

Det första jag fastnar för är underraden till titeln, arbetsro och effektivt lärande. Något som är kärnan i vår verksamhet, att genom ett gott ledarskap få till lugnet, lusten och viljan att lära hos varje enskild elev. Det är inte något man är helt trygg med som nyutexaminerad lärare, utan en skicklighet vi tillägnar oss under många år i klassrummet. Där vi ständigt möter nya konstellationer av elever och grupper. Att varje dag finnas där för att driva elevers kunskapsutveckling och öka deras sociala kompetens kräver lyhördhet, tolerans och en stor portion lust och glädje.

Steinberg säger att man som lärare valt ett ledarskapsyrke.

Ledarskapet

Som ledare i klassrummet syns man hela tiden och eleverna ser allt! Speciellt vårt kroppsspråk, tonläge och hur vi lyssnar in eleverna. Ger vi efter det allra minsta i attityd och beteende så upptäcker de det. Jag har därför med tiden blivit mycket försiktig med hur jag använder verktygen i min lilla ”lärarlåda”. I den finns och jag citerar Steinberg; ritualer, rutiner, traditioner, regler, normer, värderingar, principer, och konsekvenser. Rätt sak på rätt plats, heter det och hur vet man det? När gör jag vad? Det är en fingertoppskänsla som kommer med åren, då i alla fall jag gjort många misstag och fått försöka lösa situationer, igen och igen från olika utgångspunkter.

Klassrumskultur

Steinberg har listat sju framgångsfaktorer för att skapa ett lyckat arbetsklimat. Här är min lilla sammanfattning.

1.      De mest lyckade pedagogerna vet varför de gör som de gör. De har en klar linje i sitt bemötande och sitt sätt att bygga upp relationer.

2.      Ingen sysselsättning för sysselsättningens egen skull. Det ska finnas utmaning, variation, mening och relevans. Till det kommer att ha roligt.

3.      Goda relationer med ALLA är avgörande. Gör inte som eleverna, le bakom ryggen på någon. Balansera ställningstaganden.

4.      Var framtidsorienterad. Tänk kvalitet framför kvantitet. Vilka kunskaper och personliga egenskaper behövs i framtiden? Använd formativ bedömning.

5.      Ta ett personligt ansvar för elevernas resultat. ”Vad kan jag göra annorlunda eller bättre för att nå fram?”.

6.      Håll en positiv stämning i gruppen. Använd ritualer, rutiner, normer och regler för att göra vardagen så förutsägbar som möjligt. Bygg en positiv inkluderande stämning i gruppen.

7.      Se ALLA dina elever och visa dem att du vill väl. Tillsammans når vi målen.

Elevers delaktighet

Det finns ett grundläggande förhållande om demokrati och delaktighet ska fungera i klassrummet, och det är elevernas förståelse av vad de kan bestämma om och vad de inte kan bestämma om. För att eleverna ska vara delaktiga och använda sina demokratiska rättigheter behöver de ha bra förutsättningar. Det skapas bland annat genom de samtalsregler som finns och lärarens frågeställningar till eleverna.

Här är ett känt exempel. Det är lätt att ställa frågan; Vem ska bli vår elevrådsrepresentant? Men svårare att skapa den demokratiska processen som gör att eleverna får möjlighet att välja den de tycker är bäst lämpad. Vem kommer att föra vår klass talan på elevrådsmöten?, är en bättre ställd fråga och eleverna kan förbereda sig på att se varandras kvaliteter i sammanhanget.

Delaktigheten ska vara gemensam för alla elever. Jag ska vara uppmärksam på vem av eleverna som ofta får sin röst hörd. Hur kan fler bli delaktiga? Vad behöver eleverna för att delta och ta ansvar för sina handlingar och beslut? Vilken kunskap och förståelse är viktiga i sammanhanget?

Steimberg säger till oss lärare som avslutning; ”Jobba ständigt med din personlighet och din metodik. Utvärdera dina resultat.” Han uppmanar oss att sätta igång med det som han menar är lättast att påverka. Nämligen oss själva.

Mer rörelse på schemat - bättre kunskapsresultat

Forskning om rörelsens betydelse för kunskapsutveckling

I dagarna har det kommit ett resultat efter ca 8 års forskning på Sahlgenska Akademin, Göteborgs Universitet, om hur barns aktiviteter under skoltid påverkar elevernas kunskapsresultat. Enligt forskningsrapporten visar det sig att elever som har mer rörelse på schemat än enbart idrott, har en bättre kunskapsutveckling.

I pressmeddelandet från Sahlgrenska Akademin står det:

”I samverkan med en idrottsförening fick eleverna var vecka två timmars extra idrottsaktiviteter, vilket ungefär dubblade mängden idrott i skolschemat. Effekten utvärderades genom att jämföra resultaten på femteklassares nationella prov under fyra år innan förändringen med dem under fem år efter. Man kontrollerade också resultaten i tre skolor som inte fick extra skolidrott.

Resultaten var påtagliga. I samtliga de undersökta ämnena - svenska, engelska och matematik – förbättrades resultaten i försöksskolan jämfört med under perioden innan. Skillnaden kan uttryckas som att med dessa två extra timmar i veckan fördubblades oddsen för att en elev skall uppnå de nationella lärandemålen. I de jämförelseskolor där man inte hade extra idrott under perioden såg man ingen motsvarande förbättring under tiden för studien, snarare tvärtom. Alla skolor var innan studien jämförbara avseende fördelningen mellan pojkar och flickor, utländsk härkomst samt föräldrarnas inkomst, arbetslöshet och utbildningsnivå.”

Vi på Rävekärrsskolan har i media varit uppmärksammade inom den här forskningen för våra elevers goda kunskapsutveckling. Det har varit inslag i Rapport, Västnytt, P4 och Ekot. Forskarna till den vetenskapliga studien, Thomas Lindén och Lina Bunketorp-Käll har uttalat sig och publicerat en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of Shool Health. Det som också är intressant i sammanhanget för oss pedagoger är;

·         Vad mer än själva ökningen av rörelsetid har främjat våra elevers lärande?

·         Hur stor inverkan har det att vi på grund av rörelseaktiviteten  får möjlighet att undervisar i mindre grupper?

·         Vilka fortbildningsaktiviteter har utvecklat vår lärarskicklighet på skolan?

·         Hur har vi utvecklat vårt kollegiala lärande?

osv ...

Listan med spännande frågor kan göras lång därför tänker jag att det skulle vara av stort intressant i sammanhanget om den fortsatta forskningen inom området ”rörelse och kunskapsutveckling” bedrivs tvärvetenskapligt. Som det är nu är forskningen gjord från en neurologisk utgångspunkt, vilket är fantastiskt i sig, men jag ser gärna att det pedagogiska perspektivet lyfts fram. Att fler pedagogiska framgångsfaktorer blir synliga. Det kan ju ha hänt något mer på skolan under dessa år som bidragit till framgången.