Mer rörelse på schemat - bättre kunskapsresultat

Forskning om rörelsens betydelse för kunskapsutveckling

I dagarna har det kommit ett resultat efter ca 8 års forskning på Sahlgenska Akademin, Göteborgs Universitet, om hur barns aktiviteter under skoltid påverkar elevernas kunskapsresultat. Enligt forskningsrapporten visar det sig att elever som har mer rörelse på schemat än enbart idrott, har en bättre kunskapsutveckling.

I pressmeddelandet från Sahlgrenska Akademin står det:

”I samverkan med en idrottsförening fick eleverna var vecka två timmars extra idrottsaktiviteter, vilket ungefär dubblade mängden idrott i skolschemat. Effekten utvärderades genom att jämföra resultaten på femteklassares nationella prov under fyra år innan förändringen med dem under fem år efter. Man kontrollerade också resultaten i tre skolor som inte fick extra skolidrott.

Resultaten var påtagliga. I samtliga de undersökta ämnena - svenska, engelska och matematik – förbättrades resultaten i försöksskolan jämfört med under perioden innan. Skillnaden kan uttryckas som att med dessa två extra timmar i veckan fördubblades oddsen för att en elev skall uppnå de nationella lärandemålen. I de jämförelseskolor där man inte hade extra idrott under perioden såg man ingen motsvarande förbättring under tiden för studien, snarare tvärtom. Alla skolor var innan studien jämförbara avseende fördelningen mellan pojkar och flickor, utländsk härkomst samt föräldrarnas inkomst, arbetslöshet och utbildningsnivå.”

Vi på Rävekärrsskolan har i media varit uppmärksammade inom den här forskningen för våra elevers goda kunskapsutveckling. Det har varit inslag i Rapport, Västnytt, P4 och Ekot. Forskarna till den vetenskapliga studien, Thomas Lindén och Lina Bunketorp-Käll har uttalat sig och publicerat en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of Shool Health. Det som också är intressant i sammanhanget för oss pedagoger är;

·         Vad mer än själva ökningen av rörelsetid har främjat våra elevers lärande?

·         Hur stor inverkan har det att vi på grund av rörelseaktiviteten  får möjlighet att undervisar i mindre grupper?

·         Vilka fortbildningsaktiviteter har utvecklat vår lärarskicklighet på skolan?

·         Hur har vi utvecklat vårt kollegiala lärande?

osv ...

Listan med spännande frågor kan göras lång därför tänker jag att det skulle vara av stort intressant i sammanhanget om den fortsatta forskningen inom området ”rörelse och kunskapsutveckling” bedrivs tvärvetenskapligt. Som det är nu är forskningen gjord från en neurologisk utgångspunkt, vilket är fantastiskt i sig, men jag ser gärna att det pedagogiska perspektivet lyfts fram. Att fler pedagogiska framgångsfaktorer blir synliga. Det kan ju ha hänt något mer på skolan under dessa år som bidragit till framgången.